Outreach-bloggen
Livet i Laos
| 2012-05-18(0 kommentarer)
Hej från Laos!
Nu har nästan hela min vistelse här i
Laos passerat, Helt otrooooligt vad fort det har gått!
Det är endast en ynka månad kvar
tills det är dags för mig att packa min väskor och bege mig hemåt! Dock ser jag framemot att kliva rakt in
i ett somrigt sverige, så mycket bättre än det kalla januari jag lämnade!
Men en hel månad har jag kvar, och det
är jag tacksam för!! Under vardagarna åker Meja och jag
numera till en amerikansk skola/förskola tre dagar i veckan, och där är jag
lärare. Dit har vi gått genom hela mars-och ska
vara kvar till 1 juni. Ett jätte roligt sätt för Meja (och mig) att träffa
kompisar! Mejas engelska har utvecklats extremt
mycket under denna tiden, hon förstår enkla kommandon och frågor numera, och kan
själv svara med engelska ord!
Så tre av våra dagar fylls med skola,
resten står min "kreativitet" för! så vi brukar fortfarande leka mycket hemma,
men går ofta och dricker goda fruitshakes på nått café eller besöker någon av
de lekparker som man faktiskt kan vara i mitt på dagen! (vilket är ytterst få,
på grund av värmen som blir i solen numera) Men vi har det mysigt, och jag är så
tacksam för att mina uppgifter som "nanny" har gått så bra! och att jag
trivs så otroligt bra med familjen. 
Förutom tiden med Meja, så har jag en eftermiddag i veckan en engelska
lektion för ett gäng laoter,(tror jag kan ha skrivit det i mitt förra inlägg) hur som är det fortfarande roligt, och framför allt utmanande! Nästan ingen utav dem har
någon annan engelska kunskap än den jag lär ut, så kommunikationen tar iite
tid för att min lao är LITE begränsad sådär ;) Men det bästa är att det har lett till
att jag fått några laotiska vänner:) en utav dem var här igår på kvällsmat med
sin familj, mycket trevligt! (dessvärre var jag sjuk så jag var på mitt rum
nästan hela kvällen) men att dom kom hit var så kul!
En annan kul grej som jag inte har
skrivit om är att två timmar i veckan går jag och tar lao-lektioner! Så min lao utvecklas faktiskt lite lite grann varje vecka, även om det är vääldigt lite! Men dessa två timmar går
min hjärna på helvarv, så efteråt brukar det passa bra med en massage (som är
en helt annan prisklass här, 40 kr för 60 minuter!! finns inget bättre sätt att slappna av på!)
Det är också så roligt med lektionerna för att mina lärare är så gulliga! Jag har två olika, den ena är i samma ålder som jag,
men 2 barns mamma och gift. Alltså lever vi SÅ olika liv! men vi har mycket att prata om på det viset med!
Den andra lärarn är nästan i samma
ålder, och är så duktig på engelska att vi kan prata prata på hur mycket som helst (vilket ofta gör att vi glömmer bort att jag har lektion, haha) men de har lett till att vi har blivit bra vänner! och det är ja så tacksam för!
Förra helgen var jag och Elin på en "Laidies retreat" -en heldags träff för alla kvinnor som är kristna och bor i laos. Och vi var ett ganska stort gäng! Många är missionörer som har bott i laos i ganska många år nu, och de berättade vad som hänt under vistelsen här och på vilka sätt de sätt Gud i sitt arbete. Väldigt intressant!! framför allt tror jag att det är viktigt för varje missionärsfamilj att höra om de andra familjernas upplevelser, och om hur Gud är med i allt. Men en sak som var genomgående och som nämndes av varje missionär var att; det är inte alltid så lätt. Gud gör stora saker men allt handlar om att alltid lita på att Gud löser varje situation. För mycket strul uppkommer lätt här, mycket på grund av regeringen. Men det var helt fantastikt intressant att höra vilken kärlek varje talare hade för Laos och för folket, och det gick också att förstå att den kärleken verkligen kom från Gud.
Bilderna ni ser är från lite blandade
tillfällen. Några bilder är från resan vi gjorde
till Cho Chang i Thailand,
och några bilder är från en retreat med kyrkans ungdomsgrupp.
Retreaten hölls på en farm två timmar bort från Vientiane, och farmen låg belägen precis längs med Meng Kong, så det var så vackert som det bara kan bli i Laos!! Helt underbart fint.
Det var väldigt kul att få se lands byggden på ett annat vis, och vi tillbringade nästan all tid ute och fick gå på rund vandring i farmen. Ena dagen hade hade vi en heldags- tävling, då alla fick varsin kompass för att kunna ta sig till en plats och därifrån vidare till nästa. till slut samlades vi allihop nere vid Meng Kong där några båtar väntade på oss. O så avslutades dagen med hopp från klippor ute i Mengkong! Såå kul:D Hela retreaten bidrog till att vi kunde lära känna varandra så mycket bättre, och det är jag tacksam för nu resten av tiden! Några utav min vänner kommer jag verkligen att sakna. Dock så ska de flesta av dem vidare till college nu till hösten, så de kommer alla att lämna laos till slut. Desto fler ställen får jag dock att besöka!! o de är kul! ;P
Det var allt från mig, vi ses om en månad !
Hilda, Vientiane, Laos
Äntligen en uppdatering från Los Angeles
| 2012-05-05(0 kommentarer)
Klicka för större bild
Hej allihopa där hemma!
Jag måste börja med att be om ursäkt för den bedrövliga uppdateringen från min sida. Det har varit så mycket som har hänt och det har varit mycket jobb som har tagit över det mesta av min tid här.
Så jag har till att börja med bytt jobb, nu så jobbar jag med en grupp som heter "Red Eye". Denna gruppen startades av min chef som heter Justin Mayo, för ungefär 7 år sen så kände han att Gud kallade honom till att jobba med inflytelserika familjer och människor som har en stor media röst. Alltså mänska av dom människorna som arbetar och bor i området Hollywood och Beverly Hills. Han ville ge dessa människor en plattform för att hjälpa andra och att använda sin röst för att inspirera andra till att göra samma sak. Vad det också handlar om är att vi vill vara där för dessa människor och var deras vänner. Vi vill vara äkta vänner för många av dessa människor känner att alla runtomkring dom alltid vill ha någonting av dom eller komma åt deras kontakter. Så genom att göra dessa välgörenhets event, och andra event som vi har för våra "Red eyers" där vi bara vill skapa en miljö där dom kan skapa genuina vänskaps relationer, så får vi chansen att lära känna dessa människor och förtjäna deras tillit och få dela våran tro med dem.
Det är ett helt fantastiskt arbete som jag får vara en del av. Det är någonting jag brinner för och älskar att göra. Så några av mina arbetsuppgifter är att vara event planerare, personlig assistents, grafisk designer och allmänt datageni (kanske inte min starkaste sida men jag har fått lära mig ooootroligt mycket)
Det är ett mycket påfrestande arbete som kräver dom flesta av dygnets timmar men som sagt så trivs jag så bra och jag har fått växa otroligt mycket genom detta arbete.
Någonting som vi även gör ar att vi varje Lördag har någonting som vi kallar Adopt-A-Block. Det innebär att vi åker ut till olika områden i LA där vi helt enkelt tar oss an och "adopterar" ett kvarter. Vi åker till samma område varje vecka och vi har med oss mat och andra nödvändigheter som vi ger ut till människorna där. Men det bästa av allt är att få bygga relationer med människorna och barnen som bor där. Jag åker till ett område som heter "Imperial Courts" vi har väldigt mycket barn i vårar område så vi försöker att ha olika aktiviteter med dom. Så här om veckan så hade vi "Mini Olympics" vi anordnade alltså en olympiad för alla barnen där.
Detta är alltså en av dom humanitära "event" som vi har för människorna i "Red Eye" och det är helt klart höjdpunkten på min vecka.
Några andra events som vi har haft är förra veckan så hade vi en "Beach clean-up" så vi åkte ner till en strand där vi helt enkelt började att städa upp allt skräp som folk lämnat efter sig.
Vi har också haft ett event där vi åkte ner till "Skid Row" som är ett kvarter nere i downtown LA där de flesta av downtowns hemlösa bor. Ett otroligt tungt ställe att vara på, för många ett otroligt hopplöst ställe. Men vi åkte ner dit och tog med oss våran karaoke utrustning och hade en karaoke dag med alla människorna som bo där.
Sen hade jag ju familjen här på besök förra veckan och jag hälsar tillbaka till alla er som skickade sina hälsningar med dom :)
Men snart är min tid här över och jag är så glad över allt jag har fått uppleva här och allt jag har lärt mig.
Men jag tror och hoppas inte att mitt LA äventyr är över här, så jag skulle uppskatta om ni fortsatte att ha mig och min framtid i era tankar och böner.
ta hand om er och njut av våren!
kram maria
Vår i istanbul
| 2012-04-23(0 kommentarer)
Klicka för större bild
Hej Kungsporten,
Vår i Istanbul – och många säger att detta är den finaste tiden här o jag kan inte annat än att hålla med!
Sen sist jag skrev har en hel del hänt! Här kommer några news:
Jag har börjat dansa! 2 gånger i veckan dansar jag på en dansskola i närheten av var jag jobbar. Det liknar inget jag är van vid; varken dans-stilen eller disciplinen (läraren kommer för sent, folk som smsar under lektionen.. vad är det liksom?) men det är så fettttt kul! Hade nästan glömt hur mycket jag älskar det! Och jag har fått lite turkiska vänner där!
Det har vart lite problem med mitt visum. Nya lagar infördes här i februari, vilket ställde till det för mig en aning. Att få ett möte bokat med utlännings-verket var svårare än vi trott, men det hela löste sig i sista stund. (turken som hjälper mig med detta, fick tag i ett möte sista dagen jag var här under lagliga omständigheter.) Sjukt mycket Gud bakom det! Och jag fick än en gång bli påmind om det faktum att Han har allt i sin hand. Nu när mötet är inbokat så får jag stanna till dess (det är i maj) o då söker jag om uppehållstillstånd för mina sista månader (be gärna för det, att allt ska gå vägen.)
Jag har bytt kyrka. Har börjat gå till en kyrka för turkar (men det finns översättning till engelska, lucky me!) Jag trivs där. Känns lite mer som Kungsporten. Så dit går jag nu på söndagarna.
Barnen som jag undervisar, dem som jag flyttade till Turkiet för, de har varit och träffat sina nya klasser på den internationella skolan som de ska börja på efter sommaren. Och de alla tre har haft det så bra där! De känner redan flera barn på skolan och de verkar se fram emot att börja där i september, vilket gör mig så oerhört glad!
Mitt lilla dilemma jag har just nu är att jag måste flytta innan maj-månad. Kontraktet på lägenheten jag bor i går ut nu, och efter många om o men bestämde sig min roomie för att inte ta över kontraktet. Så nu vankas en flytt. Be gärna för detta, att jag ska hitta något ställe att bo på och en roomie som är bra!
Ha det så fint allihopa! Vi hörs snart igen./Melinda, Türkiye
Missionsresa till byn Belfast
| 2012-04-11(0 kommentarer)
Heej kära vänner !!
Har nu varit här i Sydafrika i två månder, då vi har begränsat med tillgång till internet så har jag inte kunnat skriva så ofta som jag velat men bättre sent än aldrig.
Det händer en hel del här på skolan och utanför skolan, Gud gör underbara saker. Den 3 mars åkte jag och några vanner till Johannesburg och lyssna på Jesus Culture så underbart, det var mer ett möte än en konsert så underbart.
Folk blev helade, en man som varit döv i 38 år fick sin hörsel tillbaka, en kvinna som satt i rullstol fick sin känsel i benen tillbaka och många manniskor med svår huvudvärk blev helade - GUD ÄR UNDERBAR :D
Sen var det dags att åka tillbaka till Pretoria för en veckas förberedelser inför missionstrippen till Belfast.
Vi blev tränade i hur man predikar, dela ett vittnesbörd på 3 minuter, barn och ungdomsmission och mycket mer.
Då Belfast är en by med många häxdoktorer och syngomas så hade vi en hel drös med lektioner om andligt krig och allt vad det innebär.
Den 10 Mars bar det av för missionsresan, vi är som sagt 50 elever och de delade in oss i 5 olika team och skickade oss till 5 olika byar.
Mitt team blev ivägskickade till Belfast till en helt underbar by med riktig afrikansk kultur.
Vi kom att sova i tält i 12 dagar, laga mat över öppen eld och maten vi fick var burkmat, gröt, flingor, pulvermjölk , potatis med mer.
En dag köpte vi två levande kycklingar som vi själva fick tillaga , jag dödade en av kycklingarna en väldigt speciell upplevelse måste jag säga men jag gjorde det och kunde även njuta av att äta den efteråt så gott.
Vad gjorde vi då under dagarna i Belfast - Jo vi predikade, delade vittnesbörd, besökte skolor, bad för sjuka på sjukhuset och i Byn, hade barn och ungdomsaktiviteter, besökte dagis med 115 barn i åldrarna några månader till 5 år.
Gud gjorde fantastiska saker 8 kvinnor gav sina liv till Jesus , en blind kvinna fick sin syn tillbaka, flicka som var besatt blev befriad och tog emot Jesus som sin frälsare och detta resulterade i att hennes mamma och syster gav sina liv till Jesus !! HALLELUJA !! :D
Vill säga det att BÖN e kraft och att Gud är en levande GUD och han hör BÖN !!! :)
Belfast är även en by full med häxdoktorer och Syngomas och vi kunde höra en hel del av det under nätterna då de hade sina ritualer, vad vi gjorde var att vi började be och vi kunde verkligen känna av Guds kraft och beskydd.
Detta är en liten del av mycket som händer här i Sydafrika !!
Be för pastorerna i Belfast, be att Gud ska göra fler genombrott i folks liv. Många av människorna där lever dubbelliv då de går till häxdoktorerna och syngomas för råd men också går till kyrkan. Be att de ska inse att Jesus är den ända vägen.
Be för mig och deltagarna att Gud ska fortsätta göra sitt verk i oss och genom oss.
Bilder kommer så småningom!!
Var välsignade!!
Hälsningar från Elisabeth i Sydafrika :)
Har nu varit här i Sydafrika i två månder, då vi har begränsat med tillgång till internet så har jag inte kunnat skriva så ofta som jag velat men bättre sent än aldrig.
Det händer en hel del här på skolan och utanför skolan, Gud gör underbara saker. Den 3 mars åkte jag och några vanner till Johannesburg och lyssna på Jesus Culture så underbart, det var mer ett möte än en konsert så underbart.
Folk blev helade, en man som varit döv i 38 år fick sin hörsel tillbaka, en kvinna som satt i rullstol fick sin känsel i benen tillbaka och många manniskor med svår huvudvärk blev helade - GUD ÄR UNDERBAR :D
Sen var det dags att åka tillbaka till Pretoria för en veckas förberedelser inför missionstrippen till Belfast.
Vi blev tränade i hur man predikar, dela ett vittnesbörd på 3 minuter, barn och ungdomsmission och mycket mer.
Då Belfast är en by med många häxdoktorer och syngomas så hade vi en hel drös med lektioner om andligt krig och allt vad det innebär.
Den 10 Mars bar det av för missionsresan, vi är som sagt 50 elever och de delade in oss i 5 olika team och skickade oss till 5 olika byar.
Mitt team blev ivägskickade till Belfast till en helt underbar by med riktig afrikansk kultur.
Vi kom att sova i tält i 12 dagar, laga mat över öppen eld och maten vi fick var burkmat, gröt, flingor, pulvermjölk , potatis med mer.
En dag köpte vi två levande kycklingar som vi själva fick tillaga , jag dödade en av kycklingarna en väldigt speciell upplevelse måste jag säga men jag gjorde det och kunde även njuta av att äta den efteråt så gott.
Vad gjorde vi då under dagarna i Belfast - Jo vi predikade, delade vittnesbörd, besökte skolor, bad för sjuka på sjukhuset och i Byn, hade barn och ungdomsaktiviteter, besökte dagis med 115 barn i åldrarna några månader till 5 år.
Gud gjorde fantastiska saker 8 kvinnor gav sina liv till Jesus , en blind kvinna fick sin syn tillbaka, flicka som var besatt blev befriad och tog emot Jesus som sin frälsare och detta resulterade i att hennes mamma och syster gav sina liv till Jesus !! HALLELUJA !! :D
Vill säga det att BÖN e kraft och att Gud är en levande GUD och han hör BÖN !!! :)
Belfast är även en by full med häxdoktorer och Syngomas och vi kunde höra en hel del av det under nätterna då de hade sina ritualer, vad vi gjorde var att vi började be och vi kunde verkligen känna av Guds kraft och beskydd.
Detta är en liten del av mycket som händer här i Sydafrika !!
Be för pastorerna i Belfast, be att Gud ska göra fler genombrott i folks liv. Många av människorna där lever dubbelliv då de går till häxdoktorerna och syngomas för råd men också går till kyrkan. Be att de ska inse att Jesus är den ända vägen.
Be för mig och deltagarna att Gud ska fortsätta göra sitt verk i oss och genom oss.
Bilder kommer så småningom!!
Var välsignade!!
Hälsningar från Elisabeth i Sydafrika :)
En sista hälsning från Sydafrika
| 2012-04-10(1 kommentarer)
Klicka för större bild
Nu är det endast 3 dagar kvar till vi börjar vår resa tillbaka till Sverige igen. Känns väldigt konstigt och när jag tänker på det tror jag inte att jag fattar att vi ska lämna detta, denna verklighet vi har just nu, och komma till ett kallt land.
Vi befinner oss nu på Phumelela Bible Collage igen och packar våra resväskor för att snart ta oss vidare till Familjen Clark som bor i White River, inte så långt härifrån. Där firade vi våra påsk. Mycket mysigt. Var för första gången i mitt liv med på en hebreisk afton.
Den senaste tiden har varit mycket bra och en del stunder som varit jobbiga. Jag tycker personligen att det är väldigt jobbigt att säga hej då till platser och människor, vilket gör det hela jobbigt.
Vi hade våra sista dagar på förskolan, vilket kändes bra och jobbigt. Det känns som min tid där är över, men tanken på att man aldrig mer i sitt liv kanske kommer se vissa eller alla dessa barn är väldigt konstig. Sista dagen hade vi gjort chokladbollar och bjöd på. Det var uppskattat.
Vi har haft en vecka i Cape Town som var underbart skön. Vi besökte bland annat Robben Island, fängelset där Nelson Mandela satt. Vi var på Table Mountain, otroligt vackert. Kul att få se vatten för första gången i Afrika. Sen min erfarenhet av Cape Town är att du inte varit i Afrika om du endast åker hit, det är alldeles för amerikanskt/europeiskt. Men det är en mycket vacker stad!
Vi har hunnit med 10 dagar i Mozambique där vi fick vara med Familjen Winberg och se alla deras projekt som det jobbat med eller jobbar med. Vilket jobb det gör/har gjort. Är så beundrad av deras arbete. Att vara i Mozambique kändes mer som Afrika på tv än det vi tidigare mött. Det fanns mycket mer synlig fattigdom.
I Mozambique var med bland annat på hembesök hos HIV-positiva för att motivera att de ska ta sina mediciner. Vi var med på informations möte för HIV-positiva mammor, som antingen ska bli mamma snart eller är nybliven mamma och såg Carinas arbete med barn och ungdomar. Super intressant vecka. De sista två dagarna hade vi en mini semester i Vilancolus som tyvärr innebar en hel massa regn och en del äventyr.
Nu sista dagarna ska vi alla tre bara försöka njuta av allt vi kan få här och inte tänka på Sverige. Vi ses snart igen. Ha det bra!
/Julia, Mkhuhlu Sydafrika
Laos till 100 procent
| 2012-03-21(1 kommentarer)
Norra laos
Klicka för större bild
hej där !
Här kommer hälsning ifrån Laos, vientiane, där jag
befinner mig sedan 1,5 månad tillbaka.
Ni får ursäkta mig för att jag varit lite sen med att börja
blogga här. (Jag o bloggande går kanske inte hand i hand riktigt) Men jag lovar att uppdatera er på vad som händer här borta i asien så ofta jag kan framöver!
Jag har fått en varm men fin vardag som jag trivs bra med, och har sakta börjat förstå och lära mig lite grann av lao- språket! Och det underlättar bara att kunna lite grann, för det den svåraste biten med att leva här. haha men självklart har jag hunnit med att göra ett nååra antal språkfel! tex sagt saker som fått butikspersonal att börja skratta hysteriskt, och en massör har tvingats avbryta masserandet för att kunna skratta åt vad jag just sagt! Då har jag betonat ord helt fel, och fel betoning på ord betyder ofta ett helt annorlunda ord! (och kan förstås bli väldigt komiskt…om ordet inte alls passar sig! haha, men jag börjar lära mig mer och mer, och är lite mer noggrann med att ta reda på rätt uttal innan jag snackar numera;)
Laos är ett vackert land, men att leva i Vientiane påminner inte om resten av Laos. Här i Vientiane finns det gott om fina- ståtliga hus, och bilar och mopeder, affärer och till och med amerikanska cafeer!- vilket ja uppskattar förstås! Det pågår nybyggen lite här och var. Men för att uppleva resten av Laos, så var jag och familjen och några släktingar till dem, uppe i norra Laos under en vecka! Då det sägs att Vientianne och Sverige påminner mer om varandra, än Vientianne och resten av Laos! Knepigt va? För vientianne och sverige är inte alls likt…men nu kan jag ändå förstå varför man säger så.
Att komma norr ut tyckte jag kändes lite som att förflytta sig bakåt i tiden. Tiden då det inte fanns el, eller material för
husbygge, affärer, tv apparater och datorer o sånt där. Inte heller vattenkranar och gasolspisar och traktorer. Uppe i norra laos finns det många delar och små byar
som är så primitiva att jag förundras starkt över hur världen utanför kan
dundra fram som den gör, o hur den kan stå så otroligt stilla på så många platser i Laos. Många små
byar som vi passerade låg belägna högt uppe på bergen, vilket betydde att för
att kunna få vatten krävs en rejääl vandring nerför bergen, och för att sedan
finna en flod att hämta vatten i. Det kan innerbära flera timmars vandring. Vilket
projekt! Och i den värmen…
Husen där är enkla, handflätade(!) i bambu. Bambu är det absolut
mest förekommande materialet här i Laos. Det är så praktiskt att det används
till allt, och verkligen allt. Och det är förståeligt, jag gillar det jätte mycket!
Under resan så passerade vi den turist populära orten Vang
Vieng, och där stannade vi i några dagar. Under dessa dagar så gjorde vi massor
av häftiga utflykter! Bland annat så åkte vi på var sitt stort gummi-däck fler kilometer
genom en flod/fors som rann mellan bergen. Helt underbar känsla!!! Och det man
såg var…helt extremt vackert!
En annan dag
var vi och klättrade upp för ett berg för att komma till en stor grotta, som laoterna tidigare använt som tempel. Nedanför berget fanns det också en blå lagun
som vi passade på att bada i! Folk svingade sig i rep
ner i vattnet, och hoppade från träd. Så roligt! En som hoppade lyckades få ett
riktigt helkropps-plask dock, så att alla tystnade av medlidande (förutom nåra som skrattade istället! -exempelvis jag ) såg kul ut, men det lät så fruktansvärt
ont! Men de verkade gått hyfsat bra.
En annan sak som jag tyckte var lite häftigt var att på hotellområdet fanns en liten apa som kidzen lekte med, och försökte mata! Ja var super fasonerad! nästan mer än barnen..;P
Vi såg så otroligt mycket genom resandet i bilen också, så
de många timmarna vi satt och åkte så var det trots allt värt varje minut
pågrund av att man fick se så mycket under tiden. Men man kunde inte låta bli
att önska att fler vägar av cement och asfallt skulle byggas fram. För på de slingriga vägarna
och med det ständiga guppandet var det svårt att behålla vad man tidigare hade
svalt! ;) Men som sagt, det var en mycket häftig resa! Naturen var verkligen något av det
vackraste jag sett! Helt otroligt fint med floder som rinner mellan de gröna tropiska
bergen.
För att nämna hur maten är, så är maten är präglad av
sticky-rice som det kallas. Smaka, och sen goodbye vanligt ris!
Väldigt gott alltså;) Vi äter en heldel lao-mat till vardags, men då är det i mycket
mildare tappning, då chili är en viktig ingrediens här, och gärna en stor
knippe sådana om det är riktig lao-mat!
När vi nu inte är på resande fot längre, så kan jag berätta
om hur dagarna här i vientiane kan se ut :)
Varje dag har jag hand om Meja här
hemma, jag är här som en "Nanny" för dig som inte visste det. :)
Och det går alldeles otroligt bra! Och det är ett bönesvar i sig! Dagarna kan se ut ungefär såhär,( lite olika olika veckor):
Vid 08.00 åker familjen till skola/jobb, och då leker jag och Meja för fullt. (så de blir inga sovis-morgonar för mig här inte,haha)
09.00 åker vi på någon typ av utflykt (oftast) vilket kan variera, alltifrån ett Café med lekplats, till att bada, eller bara leka på någon lekplats, (vilket börjar bli svårt nu när dem varmare perioden har börjat, för lekplatserna blir för varma att vara på)
10.00 är det fruktstund, eller ”fruktshake stund” som vi kallar det! Då köper vi en god fruktshake och bara har det skönt. Sen leker vi, och pysslar gärna hemma en stund innan det är dags för mat. (Meja är en stor pysslare)
Kl.12.00 är det lunch, och då kommer någon mer i familjen hem.
Sen är min arbetsdag slut i princip, (arbetsdag låter lite fel, för de är så olikt de jag kallar arbetsdag)
Det är nästan bara halvdagar
som jag har hand om Meja, förutom en dag i veckan då jag har Meja hela dagen.
Annars så är jag efter lunch fri att ge mig av och hitta på vad jag vill. Ofta
brukar jag åka och simma i en utomhuspool vid ett gym nära vårt hem, eller träffa någon av mina
nya vänner här! För några sådana har jag fått, vilket verkligen är kul och känns behövligt och viktigt!!
Det finns inte så många utlänningar som är här i samma syfte eller liknande
som mig tyvär. Däremot finns det många fina laotiska vänner att kunna lära känna,
viket jag verkligen hoppas på att kunna göra! Det är där språket kommer spela stor
roll, och som jag så gärna vill lära mig mer av!
Här är lite bilder från det som jag varit med om.
Yes, det var lite från en just nu väldigt varm Hilda i den svettiga tropiska delen av världen!
Jag skriver snart igen, hoppas du har det bra!!
Hilda, Laos, Vientianne 19-03-12
Min första månad i Sydafrika
| 2012-02-26(3 kommentarer)
Heej Vänner :)
Har nu då varit här i Sydafrika i en månad, tiden springer iväg.
Jag stormtrivs här. Vi är 54 elever från 14 olika länder här.
Så underbart och se att trots att vi är från olika länder så har vi en sak gemensamt och det är vår tro på Jesus Kristus.
Jag delar rum med 3 tjejer fran Holland, USA och Sydafrika. Riktigt kul har vi tillsammans.
De första veckorna har vi haft något som vi kallar för InsideOut och det handlar om att allt som vi har på insidan skall komma på utsidan.
Vi har inte haft tillåtelse att lämna basen så vi har varit helt isolerade från omvärlden, men vi har fått rapporterna angånde Withney Houstons död osv.
En vanlig dag på basen ser ut så här:
5:30 Uppväckning
6:00 Gemensam andakt
6:15 Personlig andakt
7:30 Frukost
8:30 Lektionspass 1
9:30 Rast
9:45 Lektionsspass 2
11:00 Rast
11:30 Lektionspass 3
13:00 Lunch
14:30 Coaching, reflektionstid eller Bibelstudium varierar fran dag till dag
16:30 Sport
18:00 Middag
Sen efter middagen är vi oftast fria förutom tisdagar då vi har bön för världen och torsdagar då vi har något som vi kallar för familjegrupp, tid då vi bara umgås och pratar.
Engelskan går förvånansvärt bra så den har jag inga problem med. Har även användning av spanskan här då vi har 2 stycken deltagare fran Mexico och Argentina.
Som sagt intensiva dagar men det hindrar oss inte från att känna att GUD verkar hela tiden så underbart. Den 2 mars ska jag och några stycken till Johannesburg o lyssna pa Jesus Culture det ser jag fram emot.
Den 9:e mars ska vi ut på vår första missionsresa i Sydafrika i två veckor. Vi ska missionera i 5 olika byar vilket ska bli spännande. Be gärna för detta.
Får se när jag skriver nästa inlägg då vi har tillgång till internet 1 gång i veckan och schemat är intensivt.
Något som jag verkligen insett under de första veckorna är att jag vill bli missionär pa heltid men jag vet inte var och när, men jag vill vara med och bygga Guds Rike.
Be att Guds vilja ska ske i mitt liv och att Gud ska fortsätta göra sitt verk i oss. Be för Sydafrika och invånarna att de ska öppna sina hjärtan för evangeliet.
Hoppas att ni mår bra där hemma i Sverige.
Med vänliga Hälsningar Elisabeth i Sydafrika, Pretoria
7:30 Frukost
8:30 Lektionspass 1
9:30 Rast
9:45 Lektionsspass 2
11:00 Rast
11:30 Lektionspass 3
13:00 Lunch
14:30 Coaching, reflektionstid eller Bibelstudium varierar fran dag till dag
16:30 Sport
18:00 Middag
Sen efter middagen är vi oftast fria förutom tisdagar då vi har bön för världen och torsdagar då vi har något som vi kallar för familjegrupp, tid då vi bara umgås och pratar.
Engelskan går förvånansvärt bra så den har jag inga problem med. Har även användning av spanskan här då vi har 2 stycken deltagare fran Mexico och Argentina.
Som sagt intensiva dagar men det hindrar oss inte från att känna att GUD verkar hela tiden så underbart. Den 2 mars ska jag och några stycken till Johannesburg o lyssna pa Jesus Culture det ser jag fram emot.
Den 9:e mars ska vi ut på vår första missionsresa i Sydafrika i två veckor. Vi ska missionera i 5 olika byar vilket ska bli spännande. Be gärna för detta.
Får se när jag skriver nästa inlägg då vi har tillgång till internet 1 gång i veckan och schemat är intensivt.
Något som jag verkligen insett under de första veckorna är att jag vill bli missionär pa heltid men jag vet inte var och när, men jag vill vara med och bygga Guds Rike.
Be att Guds vilja ska ske i mitt liv och att Gud ska fortsätta göra sitt verk i oss. Be för Sydafrika och invånarna att de ska öppna sina hjärtan för evangeliet.
Hoppas att ni mår bra där hemma i Sverige.
Med vänliga Hälsningar Elisabeth i Sydafrika, Pretoria
Bröllop
| 2012-02-26(4 kommentarer)
Tryck för större bild
Hello, här kommer lite från Sydafrika!
Idag är det första dagen på min femte vecka. Kändes bra. Om en vecka här ifrån åker jag och familjen på 50 års jubileum i Phumelela. Det är Phumelela Bible Collage som fyller år och det ska firas med fest. Om jag fattat det rätt som kommer alla som kan ta sig dit vara där. Är det fest/bröllop så kommer alla.
Med tanke på bröllop så var vi med vår Papa Sibya (biskopen vi bor hos) när han skulle dit och tala på ett bröllop. Vi var först tveksamma till om vi verkligen kunde med på bröllop hos någon vi inte känner. Då säger Papa Sibya : ”Detta är Sydafrika. Alla är välkomna! Vi har inte inbjudningskort som ni i Sverige” Så vi följde med på bröllop. Bröllopet skulle börja klockan 10.00. När vi kom fick vi sitta vid samma bord som alla pastorer och biskopen.. Längst fram. Ska till lägga att vi kom 45 minuter sent till bröllopet och att de inte kunde starta förrän vi kom.
Att vara med om ett sydafrikanskt bröllop var kul och intressant att se skillnaden från ett svenskt. Det blev mycket tal, musik och dans. Här har man också bröllops tårta. Men man bjuder inte gästerna på den, utan paret delar den med varandra och som symbol för att de i framtiden ska hjälpa varandra med allt, även att äta bröllops tårta. Efter fem timmar blev det bröllops middag och sedan efterrätt. Glömde berätta att vi hade även på oss traditionella kläder. Kände mig som riktig sydafrikan.
Brudgum och Brud
Dans!
Efterratten, en blandning av allt. Gele, glass, strossel, kaka och till det konserverad frukt och juice!
En annan kväll var vi med vår Mama Aggey och såg henne i hennes arbete. Hon predikade för barn mellan 0-17 år. Det var super kul och se.
På förskolan jobbar vi på. Vissa dagar undrar man vad man gör där, andra dagar som denna dag bara älskar man barnen så mycket. Idag har vi målat händer och fötter och sedan tryckt dem på papper. Super kul och kladdigt.
Efter allt kladd, blev det bad!
Det var en liten uppdatering.
Ha det mycket bra!
/ Julia Mhuhlu, Sydafrika
Vecka 1 & 2 i Sydafrika
| 2012-02-03(2 kommentarer)
Tryck för större bild
Hej Alla!
Här kommer en hälsning från Sydafrika igen. Jag har nu varit här ungefär i 2 veckor. Det känns som det var evigheter sedan jag var hemma och sov i min egen säng. Samtidigt fattar jag inte att tiden går så fort.
I helgen har jag och mina två svenska reskamrater, Frida och Karin, varit i Krugerparken som ligger ungefär 20 km från där vi bor. Krugerparken är en stor nationalpark, lika stor som småland, där de flesta Sydafrikanska djuren finns. Vi åkte en natt tur och en morgon tur. Jätte häftigt. Det finns något de kallar The Big 5. Vi såg 4 av dem; lejon, leopard, elefant och noshörning. Den vi inte såg var buffeln. De säger här att vi hade väldigt tur. Sen utöver detta såg vi massvis med andra djur som exempelvis giraff och gnu. Helt otroligt bra helg.
I Söndags var vi i kyrkan. Den är väldigt annorlunda om man jämför med Sverige. Max volym på musik och mikrofoner och massor av dans. Efter första söndagen trodde jag att jag fått tinnitus. Jag frågade om de inte fick ont i öronen? Jag fick svaret att man vänjer sig. Men om man bortser från det så prisar vi Gud och det är det som är viktigast. Denna söndagen fick vi våra afrikanska namn. Namnen utses av tre äldre damer i församlingen. Alla afrikanska namn har alltid en betydelse. Så om man frågar vad någon heter får man nästan alltid höra vad det betyder också. Jag fick namnet Xiluva. Vilket betyder flower, blomma på Svenska.
På förskolan går det bättre för varje dag. Man börjar känna barnen lite bättre och vi fattar varandra lite bättre. Vi börjar även komma in i deras rutiner, men de är fortfarande lite ovant. På bilden ser ni mig och två av de äldre barnen.
Ha det bra.
// Julia ,Mkhuhlu, Sydafrika
Tillbaka till Spanien
| 2012-01-23(3 kommentarer)
En mysig vik i närheten av båten där vi avnjöt första söndagen.
Nu är jag tillbaka till Spanien och
det finns mycket som man glömt från i höstas när det gäller
miljön och tillvaron här. Det finns mycket som man kommer på att
man saknade innan här nere, tex det svenska service tänket där man
är produktiv vilket vi märkte redan på flygplatsen när vi skulle
hämta ut våra hyrbilar. Trots bara ca 10personer i kö så fick vi
vänta i över 1 timme innan vi hade bilarna. Det finns mycket här
nere som man kan gå runt och störa sig på men samtidigt om man som
vi har gjort nu när vi precis landat, gör en mjukstart i arbetet
och som igår (söndag) bara tar det lugnt och njuter av vädret som
är ungefär som svensk vår när den är som bäst så ser man att
Spanjorernas inställning till livet är ganska skön.
Jag, Stefan
och Mikael åkte till en badstrand i närheten för att bara slappa
och kanske bada om vattnet va tillräckligt varmt, vilket det inte
var, och där låg jag på stranden och bara tittade på folket
runtomkring. Klockan var någon gång efter lunch, ungefär då man åker
från kyrkan, och familj efter familj droppar in i den här lilla
viken för att njuta av vädret och bara umgås med familjen.
Att se hur barnen springer runt och leker med varandra oavsett ålder och hur föräldrarna sitter antingen på stranden eller i restaurangens uteservering som ligger på stranden och bara umgås får en att sakna den typen av gemenskap i Sverige. Vi är så snabba med att åka hem eller fixa med andra saker efter kyrkan, det är i alla fall bilden jag har eller det kanske bara är jag, att vi missar den här underbara dagen som är skapad till för att vila och ta tid till familjen.
Ofta kan jag gå runt härnere och störa mig på hur segt allting går och hur länge man får vänta i kön fram till kassan,känna hur jag är allmänt stressad. Men idag fick jag en liten ”wake up call” att det faktiskt är väldigt skönt att verkligen bara stänga av, här nere är vi inte ständigt uppkopplade pga kostnaden vilket gör det lättare att bara koppla av. Det är något jag vill ta med mig hem sen, att en söndag ska få vara en söndag, en dag för vila och gemenskap! Det tror jag de sydeuropeiska länderna kan lära oss genom sitt sätt att leva!
22/1-2012, Istanbul
| 2012-01-22(2 kommentarer)
Hej där,
Tiden går så fort! Snart halvvägs genom min resa. De första 2,5 månaderna var såå roliga. Ett enda stort äventyr! Sedan blev det rätt tungt. (som ni säkert märkte i tidigare inlägg) men nu känns saker o ting bättre. Börjar gilla Istanbul igen.
Så, frustrationen med språksvårigheter har lagt sig. Jag har nog vant mig vid att det är annorlunda här i Turkiet än i Sverige. Och jag har nog accepterat att jag inte kan förstå vad folk säger (men tackar Gud för kroppsspråk!). Sen så är Familjen jag jobbar hos så betydelsefull för mig. De ger mig stor uppskattning och är till hjälp i min anpassning till denna främmande kultur. Känns lite oschyst att kalla dem ”familjen jag jobbar hos” för de är så mycket mer än så. De är MIN familj här i Istanbul.
Sedan sist jag skrev har jul o nyår passerat. Julafton firades hemma hos Familjen och juldagen var jag och ungdommar bjudna till pastorn i kyrkan jag går till. En högst ovanlig men ändå fin jul. Efter jul kom min kära familj hit och jag fick fira nyår o ha fantastiska dagar med dem! Sjukt fin tid hade vi tillsammans som familj. Jag insåg även hur mycket jag lärt sig o vant mig vid detta nya. Kunde inte förstå hur de kunde tycka detta var annorlunda! Antar att det är jag som vant mig.
Sen vill jag berätta för er om kyrkan jag går till: ”Union church of Istanbul”. Trivs väldigt bra där. Och det är på grund av människorna jag lärt känna där. På söndagar är det gudtjänst. Innan dess är vi åtta stycken tjejer som träffas för book-study. Vi läser ett kap i veckan i boken ”Captivating” och sedan diskuterar vi det osv. Det är mycket bra o dessa tjejer har verkligen blivit fina vänner till mig.
Varje fredag är det samling i kyrkan med ”Young Adults”. Vi äter middag tillsammans o sedan är det bibelstudie + diskussionsgrupper. Sen hänger vi på nåt café ett tag. Detta ser jag fram emot hela veckan. En salig blanding av folk från 19 år o uppåt som kommer ifrån olika länder: Usa, Sverige, Turkiet, Ryssland, Sydkorea, Uganda, Tyskland, Moldavien m.m. Alla har olika perspektiv, erfarenheter, bakgrunder, livsberättelser. Ändå är vi en gemenskap genom vår tro. – Grymt!
En sak som är rätt svår för mig är att samtigt som jag
skapar mig ett liv här i Istanbul så vet jag att jag kommer lämna om ett
halvår. Har svårt att finna motivation för att t.ex. lära mig turkiska när jag
vet att jag ändå ska lämna detta. Likaså känner jag med relationer. Är det värt
att investera i relationer här, där antingen jag är den som lämnar om 6 månader
eller de hinner lämna tidigare än så. Samtidigt vet jag ju inte vad Gud har för
plan med detta heller. I dessa tankar står jag just nu. Detta får ni gärna be
för.
Jag och min närmsta vän Maddi
Jag har även lyckan att snart snart (om 4 dagar) få hit min bäste vän (gissa vem?) Hon heter Hilda. Vi ska bland annat åka på en konferens tillsammans med vänner. Ska bli skönt att få ladda batterierna där.
Ha det fint,
Melinda,
Istanbul, Türkiye
PS: Jobbet går bra. Jag trivs för det mesta i rollen som lärare även om det fortfarande är en utmaning att ha 3 årskurser på en o samma gång.
Hej Sydafrika!
| 2012-01-21(5 kommentarer)
Hej Alla, Julia har fran Sydafrika!
Hoppas ni har det bra.
Jag mar toppen och sitter nu pa narmaste internetcafé och skriver.
Jag har inte tidigare haft tillgong till internet, sa detta ar forsta gongen jag skriver.
Forsta dagarna nar vi kom, var vi i Johannesburg och Soweto. Johannesburg ar en valdigt stor stad om man jamfor med husvkarna. Dar traffade vi vanner till familjen som vi bodde hos en natt. I Soweto blev vi guiodade av en 80-arig man med fantastisk dialekt pa engelskan. Han sjalv hade levt i omradet. Jag har nog inte forren nu fattat hus stort de ar. Det bor minst 4 miljoner manniskor dar och det ar valdigt lag standard. Manga av skjulen har inte tillgong till rinnande vatten och toaletter. De far ga flera kilometer och hamta vatten.
Vi bor i Hazyview nord ost om Johannesburg. Delen av Hazyview vi bor i heter Mkhuhlu. Jag och mina tva kompisar, Karin och Frida, ska bo hos familjen Sibya. Det ar mamma Sibya , Pappa Sibya och tva killar som ar 13 och 16 ar.
Vi har annu inte kunnat bo hos dem, for att de bygger om sitt hus. Darfor bor i just nu hos en van till familjen. De ar super snalla. Men de tror att vi kan flytta in i morgon. Det ska bli skont, sa man kan packa upp.
Jag har jobbat min forsta dag pa forskolan igar. Vi hade 20 barn som satt som ljus pa varsinn pinnstol i tva timmar. Jag var helt stumm. hur kan barn vara sa stilla? Men otroligt sota! Sen lekte vi och sjong. Men de ar lite svart med kommunicationen da det inte kan engelska . Vi haller nu pa att lara oss fraser pa tonga , sa vi kan forsta varandra lite.
Jag har redan atit deras favorit mat flera gonger. Det kallas papp och ar som mannagrynsgrot fast lite hardare konsistens. Helt ok.
Idag ar det sol och valdigt varmt ute skulle chansa pa 35 grader minst. Det ar valdigt onskat av manniskorna som bor har ,da det har osregnat i en vecka tidigare och de flesta vagar ar forstorda och endel hus. Sa nu ber vi att det inte kommer mer regn pa ett tag.
tybarr kan jag inte visa nagra bilder da min dator inte fungerar. den ar urladdad och det finns ingen adapter som passar. Men sa snart jag kan ska jag visa lite bilder.
Hoppas ni har det lika bra som mig.
Halsningar fran Julia, Mkhuhlu Sydafrika
Hoppas ni har det bra.
Jag mar toppen och sitter nu pa narmaste internetcafé och skriver.
Jag har inte tidigare haft tillgong till internet, sa detta ar forsta gongen jag skriver.
Forsta dagarna nar vi kom, var vi i Johannesburg och Soweto. Johannesburg ar en valdigt stor stad om man jamfor med husvkarna. Dar traffade vi vanner till familjen som vi bodde hos en natt. I Soweto blev vi guiodade av en 80-arig man med fantastisk dialekt pa engelskan. Han sjalv hade levt i omradet. Jag har nog inte forren nu fattat hus stort de ar. Det bor minst 4 miljoner manniskor dar och det ar valdigt lag standard. Manga av skjulen har inte tillgong till rinnande vatten och toaletter. De far ga flera kilometer och hamta vatten.
Vi bor i Hazyview nord ost om Johannesburg. Delen av Hazyview vi bor i heter Mkhuhlu. Jag och mina tva kompisar, Karin och Frida, ska bo hos familjen Sibya. Det ar mamma Sibya , Pappa Sibya och tva killar som ar 13 och 16 ar.
Vi har annu inte kunnat bo hos dem, for att de bygger om sitt hus. Darfor bor i just nu hos en van till familjen. De ar super snalla. Men de tror att vi kan flytta in i morgon. Det ska bli skont, sa man kan packa upp.
Jag har jobbat min forsta dag pa forskolan igar. Vi hade 20 barn som satt som ljus pa varsinn pinnstol i tva timmar. Jag var helt stumm. hur kan barn vara sa stilla? Men otroligt sota! Sen lekte vi och sjong. Men de ar lite svart med kommunicationen da det inte kan engelska . Vi haller nu pa att lara oss fraser pa tonga , sa vi kan forsta varandra lite.
Jag har redan atit deras favorit mat flera gonger. Det kallas papp och ar som mannagrynsgrot fast lite hardare konsistens. Helt ok.
Idag ar det sol och valdigt varmt ute skulle chansa pa 35 grader minst. Det ar valdigt onskat av manniskorna som bor har ,da det har osregnat i en vecka tidigare och de flesta vagar ar forstorda och endel hus. Sa nu ber vi att det inte kommer mer regn pa ett tag.
tybarr kan jag inte visa nagra bilder da min dator inte fungerar. den ar urladdad och det finns ingen adapter som passar. Men sa snart jag kan ska jag visa lite bilder.
Hoppas ni har det lika bra som mig.
Halsningar fran Julia, Mkhuhlu Sydafrika
jullov från Spanien
| 2011-12-22(1 kommentarer)
Nu när man har kommit hem så blir man så klart dränkt i alla frågor om hur man har haft det och i takt med frågorna så uppstår också svaren på alla frågor och man får ibland tänka efter på hur det faktiskt har varit. Frågorna är som en extra hjälp till att få reda på vad man faktiskt har upplevt och lärt sig på båten. Nu när man ska ta igen sig här hemma så har man inte riktigt tid till att tänka igenom allt och det är väldigt ofta ur andras perspektiv som man lär sig nya saker från upplevelser..
Om man skulle sammanfatta hela hösten och upplevelserna på Elida så är det väldigt svårt. Man har lärt sig så otroligt mycket på olika nivåer allt ifrån sin egna tro, livet och många praktiska saker som vardagen på båten innehåller. Men det som jag har fått mest efter hösten är en längtan att få vara en del av något så mycket större, förändra världen, hjälpa andra. I och med det vi gör på båten, med all evangelisation och den del av ”frontlinjen” vi utgör, så får man uppleva och höra väldigt mycket om problem och all skit rent ut sagt som finns i världen, ofta mycket närmre än man anar och man får en sån nöd för andra. Jag har verkligen märkt att man har kommit ur sin bubbla här hemma där allting passerar förbi som ingenting och man ser inte problemen som egentligen kanske finns hos vännerna runt omkring som man spenderar sin vardag med.
Men nu när jag kom hem har jag känt hur man sakta men säkert dras tillbaka till sina gamla vanor trots att man på båten lovade sig själv att man inte skulle göra det. På Elida är det lite som vi kallar det, ett kloster där man har sina kristna vänner som lever för andra och som mer eller mindre upplever samma saker och där det inte finns mycket till media, reklam och skönhets ideal och andra grejer som trycker på en lika intensivt som här hemma.
Men nu när man har kommit hem märker man att samhället drar i en åt alla håll och kanter det är inte mycket som egentligen är bra eller behövs utav det, bibeln hamnar där i bokhyllan igen för att vänner, facebook och allt annat kommer före även fast man egentligen kanske inte vill..
Alla mina egna drömmar kommer tillbaka om att efter det här året på båten börja jobba för att kunna flytta hemifrån, skaffa bil och kanske starta eget företag. Bli ljudtekniker och jobba med de största konserterna. Alla de här drömmarna som man har efter gymnasiet som kanske inte borde komma först..
Men för en stund sen kom jag ihåg ett samtal jag hade med Stefan, kaptenen, där han frågade mig lite om vad jag vill göra i livet och min livsplan. Han sa också att hans uppfattning är att man har fram till 25 års ålder på sig att bygga en stadig grund gällande sin tro och sina värderingar innan man är redo att bygga sitt liv. Annars finns risken att man kanske tappar sin tro och hela grejen eller åtminstone kommer på vilovägar med en lång jobbig återresa. Och det var då jag insåg att jag är inte redo för att börja på mina drömmar i livet, jag är inte redo att börja bygga upp mitt liv, jag behöver några år till av utbildning i det som livet egentligen borde kretsa runt. Lära mig stå emot alla frestelser, lära mig lita på Gud, lära mig finna tröst i hans ord och framför allt våga följa hans väg för det är egentligen det jag vill men som samhället ”står i vägen” för och drar mig bort ifrån..
En av mina stora frågor just nu är
vad jag ska göra de kommande 5 åren.. vad vill Gud, vad finns det
för alternativ? ENORMT MEGA MÅNGA! Det är det som är problemet..
Förresten så kommer lite bilder och annat gött från hösten snart ;)
// Eddie Eliasson - denna gången på fastland i Sverige!
juletider i LA
| 2011-12-21(3 kommentarer)
hej allihopa.
nu har det gått två och en halv månad sen jag kom till LA och dream center.det är fortfarande full rulle som gäller här.sen sist jag skrev är det alltså mycket som hänt.för några veckor sen så var det examen för runt 15 personer som har genomgått rehabeliterings programmet här på dream center.det var underbart att få se och höra dessa människors historier om hur gud har förvandlat deras liv och gjort dom hela igen.
en kille som heter Erin är 25 och tog examen nu.han kom från en bra familj, han hade en vanlig familj och gjorde bra ifrån sig i skolan.men när han blev äldre så hamnade han fel, började att umgås med fem människor och blanda olika sorters droger.det gick bra ett tag och han uppe en fasad av att allt var som vanligt men ju längre tiden gick desto djupare blev han fast i drogerna. så efter en tid rasade fasaden och han flydde hemifrån och tog sig till vegas där han fortsatte sin destruktiva livsstil. efter något år blev Erin djupt deprimerad och han begick tre självmordsförsök under loppet av två år. men efter det sista självmordsförsöket kom han i kontakt med dream center och fick en plats i programmet. så nu tog han examen, han är sångare i lovsångs teamet och han har alltid ett leende på läpparna.
sen har vi precis avslutat höstens stora projekt, "Joy of christmas" vilket är en julmusikal som vi har satt upp i kyrkan. Det var en helt nyskriven musikal just för detta tillfället. Så i flera månader har vi övat och förra veckan så hade vi föreställningar hela veckan. Musikalen var gratis så att vi kunde bjuda in alla, och efter föreställningarna var slut så hade vi julklapps utdelning till alla barn som kom. Det var helt klart det bästa med hela föreställningen efter som att många av barnen som kom inte får några andra julklappar än just den som vi fick ge dom. Vi hade även fått ett hundratal cyklar donerade till oss som vi fick ge ut till barnen.
en bild från föreställningen.
julklappsutdelningen efter föreställningen.
bara några av dom äventyr jag varit med om.
just nu så håller jag på att byta jobb här på dream center och ni får gärna vara med och be för mig så att jag hamnar precis där gud vill ha mig.
men nu står julen för dörren och jag gör mitt bästa för att frambringa lite julkänsla här i solskenet :)
jag ska fira jul med familjen Kardemark, som hälsar såå mycket till er alla.
hoppas att ni mår bra och att ni får en underbar jul.
tack för alla böner och tankar från er.
god jul och gott nytt år!
Maria Jansson
Dream Center, Los Angeles.
höstlov med mera
| 2011-11-25(3 kommentarer)
Hej allihop.
Nu har en hel höst passerat.
Min första höst utanför Sveriges gränser (men definitivt inte den sista.) Denna tid har varit väldigt spännande och fylld med nya intryck och
upplevelser. Men allt är inte lika spännande och roligt längre. Just nu är det
mycket frustration. Är så trött på att folk inte förstår mig och tar mig för
att vara turist hela tiden. Är trött på att känna mig så begränsad när jag
umgås med mina vänner här för att min engelska inte är så god som jag skulle
vilja. o sen att jag saknar så många och så mycket. Men jag antar att detta är
en fas man måste uppleva och genomlida. Men samtidigt är jag glad för att vara här. Att få uppleva nya saker o lära mig mycket. Så det är en berg-och-dal-bana bland känslor just nu.
Sedan sist jag skrev så har
vi bland annat haft en veckas höstlov. Så skönt o välbehövligt för både eleverna o mig.
Min vän Kajsa var här på lovet! En dag var vi på Büyükada (Stora ön) En av Istanbuls finaste platser helt klart (som jag hunnit se än då). Så skönt att bara kunna ta en färja ut till en ö, och där känner man verkligen inte av storstadslivet! På ön finns det knappt några bilar, utan istället kan man hyra cyklar eller åka häst o vagn. I vår/sommar ska jag åka dit för att sola o bada for sure.
Jag har även haft min första turkiska-”lektion”. Emily, en tjej ifrån the states ska flytta till sin kärlek och till Sverige i sommar, så hon vill lära sig svenska och om Sverige. Hon har bott här i några år, så i utbyte lär hon mig lite turkiska. Mycket bra. Det är dock rätt svårt att komma på saker som är viktiga att veta om Sverige.. har ni några förslag på vad jag kan berätta för henne?
Lite saker ni gärna få ber
för:
-
Att
frustrationen och saknaden ska lägga sig.
-
Åker
till Cypern nästa vecka för mitt visums skull. Skulle åkt med min tyska vän,
men det blev inte riktigt som planerat. Så be gärna att allt med resan går bra.
Denna veckan bor jag hos familjen.
Så nu är det dags för tacos och fredagsmys. :)
Iyi Aksamlar!(= god kväll),
Melinda,
Istanbul
Dop på STN
| 2011-11-22(0 kommentarer)
Martin
Surfing the nations, Hawaii
Ho'Ike Art show
| 2011-11-21(2 kommentarer)
I fredags kväll så var det en stor kväll på Surfing The Nations. Vi hade en konstutställning/dansshow. Barnen från vårt område hade huvudrollerna när de visade upp sin konst och hiphopdans som dom har gjort/lärt sig här hos oss. Det var också andra konstnärer som ställde ut sin konst bland annat några av ledarna här på STN. Det var en härlig kväll som vi har förberett i månader med scenbygge mm. Det var lätt värt det efter att man såg hur barnen hade "the time of their life". Bra kväll!
Annars på vår fritid har vi bla varit på Pearl Harbor och idag så hoppade alla svenskar och en amerikan fallskärm. Det var riktigt häftigt!
Ses snart!
Martin
Surfing the Nations, Hawaii
Kauai
| 2011-11-13(1 kommentarer)
De två senaste veckorna har vi varit på Kauai. Mycket hände på 11 dagar! Vi besökte ungdomsamlingar, hemgrupper, hjälpte till på kyrkbyggen, konserter, hallowenevent. Vi sov i gymnastiksalar, tält, gamla biografer. Vi surfade, vandrade, åkte katamaran mm.
Som sagt, mycket hände och i allt detta arbete fick vi prata med många människor och dela vad vi tror på, vad vi gör och vad vi står för. Det här två veckor då vår klass har kommit mycket närmare varandra och vår relation till Gud har också vuxit. Vi har fått vara med och be för många, och många har välsignat oss. Vi lever på ris och chili i stort sett här på stn i vanliga fall och när vi kom till kauai, blev vi bjudna på mat varje dag. Folk tog oss med på äventyr och bjöd in oss att sova i deras kyrkor när vi blev strandsatta pga av regn.
Nu är det bara tre veckor kvar och jag försöker ta vara på allt så mycket jag kan!
Vi ses snart!
Mahalo!
Ungdomssamling i Kauai Christian Fellowship
Halva min internship-klass
1,3 mils vandring till ett vattenfall som var minst 100 m högt
Katamaran med snorkling längs med kusten som man kan se i juraissic park, priates of the carabien, king kong, james bond mm.
Kyrkbygge
Queens bath (naturlig swimming pool)
PS. Min svenske vän var sjuk i två dagar. gick till doktorn, fick en minuts undersökning, och sedan en härlig räkning på 708 dollar (över 4000 kr). Tack Gud för svensk sjukvård. Amen.
Merhaba
| 2011-11-02(7 kommentarer)
På dagarna så jobbar jag. Måndag till Fredag. Nio till Tre. Så på eftermiddagarna och kvällarna har jag tid till att göra vad jag vill. På tisdagarna träffar jag min tyska vän Madeleine. På fredagarna går jag på en Alpha-kurs. När jag har tid och lust så tränar jag på ett gym som ligger på min gata. Gymmet är endast för kvinnor! Förra helgen var jag trött på att jag inte lärt känna några turkar. Nu när jag bor i Turkiet vill jag lära känna turkar, inte bara andra utlänningar. Så jag bad till Gud om det. Samma kväll gick jag till gymmet för att träna, och då frågor min instruktör mig på sin fåordiga engelska: "you learn me english. I learn you turkish?". Kändes som ett bönesvar. Det är ett sätt att lära känna en turk. OCH lära mig lite av språket.
nu kommer lite bilder ifrån min vardag:
Här är klassrummet! Ett rum i familjens lägenhet. Vår skola fick namnet "Världens bästa skola" efter en demokratisk omröstning. Så här tillbringar jag och mina elever våra dagar. Skolan börjar kl 9 (beroende på om jag är tid eller inte p g a trafiken) och den siste hjälten slutar strax innan tre.
Mitt badkar
Denna bild får symbolisera min lägenhet. och detta är helt
klart den värsta delen. Kan berätta att jag aldrig duschar i 30min längre. Trots att jag saknar dammsugare, Internet, tv, tvättmaskin, en jämnårig roomie
och en mamma som lagar mat åt mig så klarar jag mig bra. Mycket bra. Jag trivs med min
rumskamrat. En kvinna ifrån Sydamerika som är min ålder gånger två. Lägenheten
är inte så fräsch och fin men läget är grymt: nära havet och väldigt centralt! 
Bazar!
Den roligaste shoppingen man kan göra är att gå på bazarer.
(=marknader). Här är en bild ifrån spice market (ett typiskt turist-ställe).
Det finns även andra bazarer som turkarna själva går till. En sådan finns i Kadiköy där jag bor. Där hittar man grönsaker, frukt,
kläder, skor, tyger etc till svinlåga priser. 
Lina var här en vecka! Det var en sån lycka att få hänga med
en riktigt nära vän ett tag! En som förstår mig, som pratar samma språk, som känner
mig och som verkligen uppmuntrar mig. Det var dock inte lika fantastiskt när
åkte tillbaks till Sverige igen.
På väg hem ifrån busshållplatsen. Här kan man stå och spana över på Europa på andra sidan bosporen. 
Blå moskén.
Som ny i ett land gör man mååånga fel. Ett fel jag gjort
flera gånger är detta: När man går in i en affär säger affärsbiträdet ”boyron”.
Jag har trott att det va nån slags hälsningsfras eftersom de alltid säger det
så glatt o trevligt. Så jag svara lika glatt tillbaks ”boyron!” Nu har jag lärt mig att ”Boyron” inte alls är en hälsningsfras, utan att det betyder ”Varsegod/vad
kan jag stå till tjänst med?”. Hmm.. inte det smartaste att säga som västerländsk tjej till en främmande turk. Som tur är lär man sig hela tiden.
Något jag fått uppleva sedan jag kom hit är hur Gud verkligen tar hand om mig. Kanske att jag tidigare hade så många andra människor som tog hand om mig. Nu är jag ensammare. och då har Gud fått mer utrymme. Och han tar hand om mig väl. Så som bara han kan. Kan va tryggt att veta. och det är även skönt att veta att likaväl som Han tar hand om mig här borta i syd, så tar hand om er där hemma.
Jag hoppas att ni har det bra. Vill tacka för alla kommentarer och mail jag fått. Så roligt att läsa. Tack! fortsätt gärna med det.
Melinda,
Istanbul, Turkiet
livet på dream center.
| 2011-10-26(4 kommentarer)
hej där hemma!
nu har vi äntligen fått ett permanent wifi här på dream center.
så nu har det gått nästan tre veckor här och en vardag har börjat att ta form.
jag jobbar nu på cafeet som vi har här på centret.
här jobbar vi som ansiktet utåt mot besökarna som kommer hit, eftersom att detta oftast är det första som nya besökare ser av deram center.
det funkar som ett helt vanligt cafe men det kommer mycket olika människor hit, allt från dom hemlösa som lever här i grannskapet och alla som jobbar på centret. så det är alltid nya människor som kommer förbi här.
här ser ni lite av hur cafeet ser ut.
så dagarna består oftast av jobb från kl. 7.00 till 15.00 men efter det så fylls dagarna av olika äventyr.
så här är en bild från när vi blev hembjudna på bbq till en familj.
det var härigt med hemlagad mat och att få komma hem till ett riktigt hem.
under kvällen så började vi att berätta om våra liv för varandra och william (högst upp till vänster) hade en helt fantastisk livs historia. han har varit del av dicsipelshipprogramet och har verkligen genom gått en förvandling.
han berättade om hur han i unga år blev fast i droger och kriminallitet, han blev en av dom värsta kriminella i LA.
och hans liv var på väg att ta ett snabbt slut när en dag två män från dream center (dom två männen bredvid honom) började att samtala med honom på gatan. dom bjöd in honom till programmet och där förändrade gud hans liv helt och hållet. idag är han kökschef på dream center.
det var så uppmuntrande att höra detta!
det var en av dom häftigaste kvällarna hittills.
här är en bild på den typ en femtedel av all den fantastiska maten vi blev bjudna på :)
denna bilden är från en annan rolig kväll.
här var vi på ett slags halloween nöjesfäldt.
alla människorna på bilden tillhör en grupp som kallas red eye. gruppen drivs av justin (killen längst fram i mitten). han ville skapa en grupp för ungdommar både i och utanför kyrkan. en grupp som ger ungdomar som kommer till LA en gemenskap att komma till. många som är med är artister som kommer för att hitta drömmen i LA. dom arrangerar många olika välgörenhets event ditt dom bjuder in mer kända människor för att stödja ett gott ändamål. men så har dom även kvällar som dessa där vi bara gör roliga saker tillsammans.
det händer mycket här hela tiden och allt får inte plats här men ni fick en liten inblick i hur jag har det.
allt jag kan säga är att det är underbarat, tufft och utmanande att bo och arbeta här.
men med gud är allt möjligt och här mer än någon annanstans jag varit kan jag verkligen se det. jag känner mig otroligt privilegierad att få bara här och tjäna gud och andra människor.
men jag tackar för alla böner och tankar från er där hemma och hoppas att ni alla mår bra.
ta hand om er!
Maria Jansson
Dream Center, LA
Vardagen på Ohai street
| 2011-10-22(3 kommentarer)
Vandring en ledig lördag
Här på Hawaii flyter vardagen på. Förmiddagarna går åt till bibelstudier och ledarskaputbildning. Eftermiddagarna är ett äventyr där en dag aldrig brukar vara den andra lik.
Lite olika projekt vi har gjort de senaste veckorna.
Kids surf contest.
Jag och Jack Johnson
Kids surf contest
Vi ägnade en lördag till att hjälpa till på en surftävling för barn. Många surfstjärnor kommer dit med sina barn och det är en väldigt populär surftävling. Vi bidrog med att städa stranden då och då och ordna lekar för barnen på stranden. ( Och jag träffade Jack Johnson!! )
Once a month church
Onca a month church
Once a month church
En gång i månaden är det ett stort möte på en av stränderna är på norra sidan av ön. Kyrkorna anordnar bussar dit för hemlösa och behövande. I slutet av de mötena delas det ut bilar mm som har donerats. Vi hjälpte till med "kungalandet", matutdelning, förbönsteam mm.
Rensa ut 88 market.
River golf i 88 market
Så bönerna för spritbutiken som låg i fastigheten STN blev besvarade och butiken gick i konkurs för några veckor sen. Så många eftermiddagar går åt till att städa och renovera den lokalen. Det är ett väldigt smutsigt och hårt jobb men det är så härligt och se hur staden Wahiawa förändras till det bättre. Planen är att en kristen familj från kvarteret ska starta upp ett "shave ice"-kafé. Det är smaksatt strimlad is, ungefär som isglass.
Ding repair
Ding repair
Min internshipklass åker till ön kauai på torsdag för 10 dagar så de två senaste dagarna har jag och mina vänner John Mendoca och Zac Ifland lagat surfbrädor som vi ska ta med. Riktigt roligt jobb!
Martin
Surfing the nations, Hawaii
Gospel Turné
| 2011-10-17(5 kommentarer)
Hej!
vi är just nu inne på 3e dagen av musik turnén längs spaniens sol kust! nu har vi precis anlänt till Malaga där vi har gått runt på stan och spelat och sjungt akustiskt! ofta ganska uppskattat men ibland händer det att vi får lite motgångar i form av personer som avbryter eller kör iväg oss men vi kämpar på!
innan Malaga så har vi legar i Puerto Banus i 2 dagar, detta är en stad där borgmästaren tydligen ska ha kört bort alla fattiga invånare och det märks på bilarna som åker runt längs bargatan! hamnen är fylld av båtar i storleken av de större motorkryssarna som man kan se i sverige. och sen finns det ju dom som är stora som färjor! jag kan tala om att Elida är medelstor i denna hamnen.. fast vi brukar ändå ha högst mast men ändå, vi är en 50årig organisation men de här båtarna är privatägda!
hamnen är gjord så att längs hamnkanten går en väg där alla vrålåk åker (ferrari och Lambourghini tillhör de vanliga bilarna sen finns det bilar man aldrig hörttalas om eller sett förrut!) sen på andra sidan denna lilla gata ligger alla de lyxigaste barerna och butikerna i ett café längs gatan kostar en kula glass 30kr eller en calippo 25kr.. då förstår man lite hur uppjagade priserna är.
tack vare att kapten känner ägaren till hamnen så fick vi även i år den bästa platsen i hamnen, efter lite strul och mycket bön!
så vi låg mitt emot de populäraste barerna och entrén till hamnen. hamnen är uppbyggd så att det är flashiga byggnader och vägbombar som hindrar vanligt folk att åka in, det kostar säkert massvis att åka in men ändå åker varje lytxbil minst 10varv på en timme! utan att överdriva!
Folket som rör sig här inne i hamn området är blandade turister och rika människor men på utekvällarna när folk ska festa så är det mest rika människor där män går tillsammans med väldigt unga "trofé" tjejer som har antingen nästan inga kläder på sig eller kläder som verkligen visar att de här strumporna köpte jag för 1000kr (det bara skriker rikedom om människorna)
Men det bästa är att det är här vi gör mest skillnad och vi får väldigt mycket uppmärksamhet här när vi gör våra "konserter" ungefär 3 gånger på en dag varav 2 gånger på kvällen.
efter en konsert så välkommnar vi ombord alla för att titta på denna stora båt och ge dom en guidad tur, oftast är det väldigt bra inledning till att gå över på djupa samtal om tro och varför vi gör detta.
man märker också emellan spelningar när människor nyfiket går fram för att läsa på våra affisher och så när dom tittar upp och möts av ett hej eller hello så börjar dom genast fråga eller att prata men om man inte hälsar så går dom oftast därifrån efter att ha läst lite.
det är förvånansvärt konstigt egentligen att vi är sånna som människor, att ett litet hej kan riva så många murar! :)
en annan cool grej är att igår kväll så kom det fram en man till Stefan (kaptenen) och ville sponsra båten ekonomiskt så han gav stefan något som såg ut som en såndär choklad peng i guld bara att denna var mycket tyngre!
stor som en femma och tjock som 2 femmor i rent guld! värde 1200Euro! alltså ungefär 10000kr! det ger också en bild på hur rika de här människorna är när de springer runt med guld mynt!
detta myntet betalade vår hamn avgift för 2 dagar, ja så dyrt är det att ligga här och då har vi ändå vinterpris och rabatt! alltså 500euro/dygnet på alla platser i hamnen!
men vi är uppskattade här och det är många som vill ha oss här längre perioder och tidigare på året när det är ännu mer folk här! bland annat restaurang och bar ägarna mitt emot hamn platsen som vi har haft :)
Det är ett äventyr att leva ett liv för Gud!!
// Hälsningar Eddie (klädd i shorts och t-shirt kl 22.39 månd kväll)
Ner Seglingen till Spanien
| 2011-10-12(7 kommentarer)
Hej Alla!
ni får ursäkta mitt sätt att skriva men min ursäkt är att jag lever i en tid där stavning och skrivkunskaper inte rankas så högt bland ungdomarna vid datorerna.. likadant så har jag inte riktigt allt i huvudet så jag hoppar lite i händelserna som jag minns. :)
den 25 sep kl 21 släppte Elida alla tampar från kajen i Eriksberg i göteborg för att segla ner mot södra spanien för att spendera vintern ( okt-mars) här nere. de första 2 dagarna fick vi en försmak på lite vågor och sjö sjuka men fick ganska snabbt reda på att detta inte var någonting jämfört med det som väntade oss i Nordsjön och Biscaya.
Men efter 2-3 dagar i samband med att vi kom in i Engelska kanalen så blev det bara lugnare, kroppen kanske hade vänjt sig lite vid förhållandena men alla rutinerade i besättningen tyckte det var ovanligt lugnt för att precis ha passerat nordsjön.
i början av oktober (3-5 ungefär) seglade vi in i Biscaya och i samband med det började tumlare dyka upp och vädret var så bra det kunde bli! minst 20 grader i solen och tumlare (liknande delfiner) som hoppar längs båten precis som på film!!
när vi nådde fram till djupaste stället på Biscaya så skulle alla bada och uppleva känslan av över 4000m djup, vilket monster som helst skulle ju kunna dra ner en under vattnet..
ett par dagar senare blev vi instormade i Cascais så vi fick en oplanerad ledig dag iland. en otroligt skön känsla att stå på fastmark efter en vecka! vi valde att ligga kvar i Cascais över natten då vinden inte lugnat sig under dagen. samma natt så väcktes vi av brandlarmet som gick igång kl 2. Först trodde vi att det var en övning precis som alla andra gånger man hör ett brandlarm.. men när man väl kom upp på däck så visade det sig att det brann i en hytt, en hytt som inte användes för tillfället som tur va. men det verkade vara värre än det var och vi fick släckt det ganska snabbt med en brandsläckare.
men man kan inte påstå att det inte händer något ombord! mycket vattenkrig och olika bus!
mitt på biscaya sköt kaptenen lite utgångna nödraketer fast ner i vattnet såklart, precis som man brukar göra med utgångna nödraketer..
i förrgår hade vi sista biten öppet hav innan vi skulle in i Gibraltar och ärligttalat så är jag glad att det blev så mycket vågor och vind som det blev så man fick uppleva lite "action" segling med skräck blandad förtjusning.
Till en början blåste det inte så mycket utan var bara lite större vågor så då går man ju fram i fören för att få uppleva lite frittfall känsla när båten faller efter att höjts upp av en våg och ibland så dök båten såpass mycket att det kom in vatten på däck. precis när jag skulle gå tillbaka och var nöjd med upplevelsen så skrek tydligen resten av folket på båten att alla skulle hålla i sig men i och med vinden så hörde inte vi det där framme utan plötsligt så blev jag översköljd av en jätte våg och när jag vänder mig om ligger Arvid omkullkasstad på däck och Marita står längst fram helt genomblöt.
vi börjar inse allvaret när Arvid faktiskt blev omkull kastad av vatten massorna och att nästa våg är ännu större så vi skyndar oss tillbaka till mitten av båten och får se hur hela fören försvinner i vattenmassorna.
sen när vinden börjar friska i sig så lutade vi såpass mycket att hela relingen doppas i vattnet, till en början var det läskigt men man vande sig vid det. och man kände sig trygg när kaptenen styrde.
senare på kvällen kom vi fram till Gibraltar och dagen efter fick vi ledig dag för att kunna åka in till Gibraltar och turista lite för att sedan åka vidare till Fuengirola på kvällen.
som ni märker så har jag mycket att berätta och jag börjar tröttna på detta inlägget så jag skriver kortare och kortare om varje händelse.. värmen börjar sätta sina spår i tålamodet för dagen förresten hoppas jag ni har det härligt där hemma i kylan! :)
Mvh Eddie
ni får ursäkta mitt sätt att skriva men min ursäkt är att jag lever i en tid där stavning och skrivkunskaper inte rankas så högt bland ungdomarna vid datorerna.. likadant så har jag inte riktigt allt i huvudet så jag hoppar lite i händelserna som jag minns. :)
den 25 sep kl 21 släppte Elida alla tampar från kajen i Eriksberg i göteborg för att segla ner mot södra spanien för att spendera vintern ( okt-mars) här nere. de första 2 dagarna fick vi en försmak på lite vågor och sjö sjuka men fick ganska snabbt reda på att detta inte var någonting jämfört med det som väntade oss i Nordsjön och Biscaya.
Men efter 2-3 dagar i samband med att vi kom in i Engelska kanalen så blev det bara lugnare, kroppen kanske hade vänjt sig lite vid förhållandena men alla rutinerade i besättningen tyckte det var ovanligt lugnt för att precis ha passerat nordsjön.
i början av oktober (3-5 ungefär) seglade vi in i Biscaya och i samband med det började tumlare dyka upp och vädret var så bra det kunde bli! minst 20 grader i solen och tumlare (liknande delfiner) som hoppar längs båten precis som på film!!
när vi nådde fram till djupaste stället på Biscaya så skulle alla bada och uppleva känslan av över 4000m djup, vilket monster som helst skulle ju kunna dra ner en under vattnet..
ett par dagar senare blev vi instormade i Cascais så vi fick en oplanerad ledig dag iland. en otroligt skön känsla att stå på fastmark efter en vecka! vi valde att ligga kvar i Cascais över natten då vinden inte lugnat sig under dagen. samma natt så väcktes vi av brandlarmet som gick igång kl 2. Först trodde vi att det var en övning precis som alla andra gånger man hör ett brandlarm.. men när man väl kom upp på däck så visade det sig att det brann i en hytt, en hytt som inte användes för tillfället som tur va. men det verkade vara värre än det var och vi fick släckt det ganska snabbt med en brandsläckare.
men man kan inte påstå att det inte händer något ombord! mycket vattenkrig och olika bus!
mitt på biscaya sköt kaptenen lite utgångna nödraketer fast ner i vattnet såklart, precis som man brukar göra med utgångna nödraketer..
i förrgår hade vi sista biten öppet hav innan vi skulle in i Gibraltar och ärligttalat så är jag glad att det blev så mycket vågor och vind som det blev så man fick uppleva lite "action" segling med skräck blandad förtjusning.
Till en början blåste det inte så mycket utan var bara lite större vågor så då går man ju fram i fören för att få uppleva lite frittfall känsla när båten faller efter att höjts upp av en våg och ibland så dök båten såpass mycket att det kom in vatten på däck. precis när jag skulle gå tillbaka och var nöjd med upplevelsen så skrek tydligen resten av folket på båten att alla skulle hålla i sig men i och med vinden så hörde inte vi det där framme utan plötsligt så blev jag översköljd av en jätte våg och när jag vänder mig om ligger Arvid omkullkasstad på däck och Marita står längst fram helt genomblöt.
vi börjar inse allvaret när Arvid faktiskt blev omkull kastad av vatten massorna och att nästa våg är ännu större så vi skyndar oss tillbaka till mitten av båten och får se hur hela fören försvinner i vattenmassorna.
sen när vinden börjar friska i sig så lutade vi såpass mycket att hela relingen doppas i vattnet, till en början var det läskigt men man vande sig vid det. och man kände sig trygg när kaptenen styrde.
senare på kvällen kom vi fram till Gibraltar och dagen efter fick vi ledig dag för att kunna åka in till Gibraltar och turista lite för att sedan åka vidare till Fuengirola på kvällen.
som ni märker så har jag mycket att berätta och jag börjar tröttna på detta inlägget så jag skriver kortare och kortare om varje händelse.. värmen börjar sätta sina spår i tålamodet för dagen förresten hoppas jag ni har det härligt där hemma i kylan! :)
Mvh Eddie
Livet i Istanbul
| 2011-10-12(7 kommentarer)
Hej gott folk!
Nu har det gått ungefär en och en halv månad sedan jag kom hit till Istanbul. Denna första tid har varit väldigt annorlunda men väldigt spännande. Allt känns som ett äventyr i princip; att åka buss, att gå och handla, att gå till kyrkan etc. Jag börjar lite smått vänja mig vid denna nya stad och kultur. Det svåraste har varit att inte bli förstådd så lätt och att inte veta hur man ska bete sig. Det är bara att acceptera att man är annorlunda. Jag är en invandrare nu. Men jag trivs i denna gigantiska stora stad. En vardag har börjat formas. För er som inte vet är jag här för att voluntärjobba som hemskolefröken hos en svensk familj. Så måndag-fredag undervisar jag tre barn i olika ämnen. Detta är roligt, men svårt då jag aldrig gjort något liknade förut (förutom dansen i KP då.) Jag har börjat få lite vänner, vilket känns sjukt viktigt för om man trivs eller inte! Något annat som är grymt är att jag har inte bara hittat en kyrka jag gillar, utan två kyrkor jag gillar (!) De är väldigt olika, men jag trivs bra i båda.
Det var nog allt för nu. Tyvärr kan jag inte visa er några bilder för jag glömde sladden till min kamera hemma i Sverige. (Ett hett tips: Ta med sladd till kameran när vi när ute och reser!) Som tur är kommer min kära vän Lina hit imorgon, så efter dess kommer jag fylla mina inlägg med Istanbuliska vyer. Eller nåt sånt.
Melinda
Istanbul, Turkiet
Nu har det gått ungefär en och en halv månad sedan jag kom hit till Istanbul. Denna första tid har varit väldigt annorlunda men väldigt spännande. Allt känns som ett äventyr i princip; att åka buss, att gå och handla, att gå till kyrkan etc. Jag börjar lite smått vänja mig vid denna nya stad och kultur. Det svåraste har varit att inte bli förstådd så lätt och att inte veta hur man ska bete sig. Det är bara att acceptera att man är annorlunda. Jag är en invandrare nu. Men jag trivs i denna gigantiska stora stad. En vardag har börjat formas. För er som inte vet är jag här för att voluntärjobba som hemskolefröken hos en svensk familj. Så måndag-fredag undervisar jag tre barn i olika ämnen. Detta är roligt, men svårt då jag aldrig gjort något liknade förut (förutom dansen i KP då.) Jag har börjat få lite vänner, vilket känns sjukt viktigt för om man trivs eller inte! Något annat som är grymt är att jag har inte bara hittat en kyrka jag gillar, utan två kyrkor jag gillar (!) De är väldigt olika, men jag trivs bra i båda.
Det var nog allt för nu. Tyvärr kan jag inte visa er några bilder för jag glömde sladden till min kamera hemma i Sverige. (Ett hett tips: Ta med sladd till kameran när vi när ute och reser!) Som tur är kommer min kära vän Lina hit imorgon, så efter dess kommer jag fylla mina inlägg med Istanbuliska vyer. Eller nåt sånt.
Melinda
Istanbul, Turkiet
Framme i LA
| 2011-10-10(6 kommentarer)
Hej allihopa där hemma!
Nu är jag äntlign på plats i LA och på Dream Center som från och med nu är mitt nya hem i åtta månader framåt.
Detta är början på mitt tredje dygn här och jag försöker fortfarande att smälta det faktum att jag är här.
Men som sagt så befinner jag mig nu på Dream Center och för er som inte vet vad det är så är det ett center som startades av Matthew Barnett runt 1994.
Själva byggnaden är från början ett gammalt sjukhus som har renoverats och rustats upp och här bor det omkring 500-600 människor. Det finns olika grupper av människor som bor här och detta är några av dom;
Volontärerna: Dom tillhör jag, vi är här för att jobba i något av dom 200 olika avdelningar som finns här ( alltså man har hittat 200 olika behov i detta området som man försöker att fylla). Alla volontärer jobbar heltid och gör detta gratis.
Bibelskoleleverna: Dom volontärarbetar också men går även i skolan och har bibelstudier och lärjungaträning.
Dicipelship männen: Decipelship är ett program för dömda brottslingar som får välja att komma hit och göra som ett slags samhällstjänst och även få bibelundervisning och lärjungaträning. Så dom hjälper till hät på centret med massor av praktiska saker och får undervisning. Detta program är otroligt häftigt efter som att man kan så konkret se hur Gud kan förändra människors liv. Nästan varje söndag berättas det vittnesbörd från dom som går detta programmet.
Decipelship kvinnorna: Samma som männen fast kvinnor.
Så som ni förstår är det mycket som händer här på Centert varje dag.
Jag har tyvärr inga bilder denna gången, men nästa gång :)
Så det var allt för nu.
/ Maria Jansson
Dream Center, Los Angeles
Ägg
| 2011-10-07(3 kommentarer)
Vi åkte ner till storstan honolulu där vi har matutdelning varje
torsdag. Det som är den stora skillnaden från vår matutdelning från
andra är den personliga relationen. När de sitter och väntar på att de
ska få ta mat så har vi några av oss som går runt och umgås med dom och
vi brukar också be med dom. Det kan vara svårt att prata med dom ibland
för nästan alla är invandrare från filipinerna och anda östasiatiska
länder.
Idag hade vi iallafall ägg att dela ut. Först fick de var sitt paket, sedan märkte vi att det räckte så de kunde få 2 paket var. Då blev det liv i luckan hos dom som BARA fått 1 paket. De började storma tillbaka där de går ut från matköerna och kaos urartade. Mitt uppdrag idag var självklart att se till att ingen går tillbaka in i köerna.. men nu när jag sitter hemma på basen igen med mat i magen och ser tillbaka på det var det ganska roligt att bråka med de asiatiska tanterna. Man får alltid ett "Tank jåå" i slutändan.
Allt för denna gång//
Martin
Surfing the Nations, Hawaii
Martin
Surfing the Nations, Hawaii
Aloha from Hawaii!
| 2011-10-01(5 kommentarer)
STN äger numera nästan ett helt kvarter här på Ohai street, Wahiawa. Gatan kallades förr "Blood Alley" för ständiga gängbråk, mord, knarklangning, prostutition mm. STN äger två lägenhetshus, och fyra lokaler ut mot gatan. De var förr spritbar, porrklubb, spritbutik. De är nu kafé, kyrk/samlinglokal och spritbutiken gick i konkurs förra helgen! stort bönesvar så vi städar ur den nu och STN vet inte vad den ska användas till än så det är ett böneämne. Den sista lokalen är en strippklubb som fortfarande är aktiv så det är det stora böneämnet att den ska gå i konkurs. Mellan alla husen ligger ett hus där Lorenzo och hans fru bor. Han är(eller var) en av de största knarklangarna på ön. En gammal sleten mexikan som är jättetrevlig och som numera brukar hjälpa till med Feeding The Hungry-projektet och står och delar ut mat. Han är också ett stort böneämne att han ska bli frälst.
Veckodagarna är hektiska här så det är skönt att starta med fasta på måndagar då vi fokuserar på bön, lovsång, vittnesbörd mm. De andra dagarna har vi bibelstudier och ledarskapsutbildning på förmiddagarna och på eftermiddagarna sysslar vi med olika projekt; matutdelning, surfskola, "samhällshjälp", fastighetsskötsel, barnaktiviteter för kidsen i området och ibland äventyrseftermiddagar då vi vandrar eller något liknande. På helgerna är vi lediga och då försöker vi passa på att surfa och snorkla mm.
Det var lite av vardagen här på Hawaii. Be gärna för STN:s arbete här och be gärna för mig. Maten är riktigt dålig här och när min diabetes inte fungerar så tar det väldigt mycket energi från mig så be gärna för det!
Nedan är lite bilder från min första tid här. Hörs snart igen! Mahalo!
Martin
Surfing the nations, Hawaii
Här bor vi.
Surfers church
STN Coffe shop
Vandring i bergen
Premiär Outreachbloggen!!!
| 2011-09-27(0 kommentarer)
Här kommer ni kunna följa våra församlingsmedlemmar som är ute på kortare resor med olika missions-organisationer. Under hösten har vi fyra ungdomar från församling som är ute runt om i världen och som kommer att skriva om sina upplevelser. Skicka gärna en hälsning till dem i kommentatorsfältet efter respektive blog-inlägg.
Än en gång, varmt välkommen!
Internationella teamet